Hur Åmål blev stad

Åmåls stads privilegiebrev skrevs under den 1 april 1643 utav drottning Kristinas förmyndarregering, ledd av rikskanslern Axel Oxenstierna.
Privilegiebrevet ingår i Åmåls rådhusrätt- och magistrats arkiv och förvaras på Landsarkivet i Göteborg. Brevet omfattar 14 sidor och upptar 22 punkter som reglerar stadens rättigheter och skyldigheter.
Under den andra punkten kan man se Åmåls stads sigill.

Brevet finns som avskrift i sin helhet i Nils Holmbergs bok ”Åmåls historia före 1869” sidan 263 ff.

Privilegiebrevet förnyades år 1646 av drottning Kristina personligen. Eftersom staden i det närmaste ödelagts av norrmännen under Hannibalfejden tilldelade hon Åmål ytterligare 6 års skattefrihet.

Inledning:
Wij Christina med Gudz nådhe, Sweriges, Göthes och Wändes Uthkorade Drotning och Arffurstinna, Stoorfurstinna till Finland, Härtiginna uthi Estland och careelen, Fröken öfwer Ingermanneland; Göre witterligit, effter som wij, af den åhåga, försorg och omwårdnadh wij alltijdh och stedze draga för Rijkzens och Fäderneslandens Heder, prydnat och Cultur, Sampt dess inbyggares styrckio och wällståndh, hafwa för nödigt erachtadt, för den goda bequämeligheet och Situation, som är vidh Åmåhla uppå Daal, att der en Stadh låta byggia och fundera en Stadh, och den Anno Ettusen Sexhundrade Fyratijotree den 1. Aprilis hvärest wij gerna förnimma att temmeligit ahntaal wåra Undersåthar wara sinnade sig att nidsättia: hafwa wij aff Konungzligh ynnest och nåde till be:te undersåthers Samptelige förkoffring, flor, tilltagande och opwext, som sig der huussligen nedersättia och befordra, främia och styrkia, gott funnot, dem medh fölliande privilegier, Frijheeter, Rätt och Rättigheeter att benåda och förwahra.

Första punkten:
Till thet Första, Såsom Sweriges Stadzlagh är Fundamentet till Städernes godha Politie och Ordning här uthi Rijket; alltså gifua wij här medh fullmacht och tillstånd, att wår Stadh Åhmåhla och dess inbygare Borgerskap then niuta och bruuka skola, der effter Borgmästare och Rådhmän wällia, så och andre Embeten, effter tarfuen tillsättia, Handell och wandell drifwa, niuta Borgerlig Frijheet och nähring j alla måtto, som andre Städers Borgerskap effter förbem:te Lagh och handelz ordinantien tillstår och elliest i alle andre tillfällen sig der effter rätta och förhålla.

Andra punkten:
Om stadens sigill och stadens rätt att avbilda en kyrka i sigillet.

Tredje punkten:
Om att i staden skall finnas nödvändiga ämbeten som borgmästare, rådmän, stadsskrivare och byggmästare.

Fjärde punkten:
Att stadens borgmästare och rådsämbetsmän skall vinlägga sig om stadens bästa.

Femte punkten:
Om att stadens skrivare skall hålla noggranna protokoll och tänkeböcker.

Sjätte punkten:
Om kämnersmännen och deras särskilda mötesrum i rådstugan.

Sjunde punkten:
Regler för stadens byggmästare.

Åttonde punkten:
Om vikten att informera rikets ståthållare och fogde om stadens angelägenheter.

Nionde punkten:
Om avgöranden av mål i rådstugan.

Tionde punkten:
Om borgmästarens och rådets ”swenner” som uträtta deras ärenden.

Elfte punkten:
Till thet Ellefte, på thet denne wår Stadh Ååmåle desto förre må populeras, och dess Inwånare ju mehr och mehr tillwexa och sig förkofras, Då unne och effterlåte wij allom, huilke sig der nedersettia och Burskap winna weele, Sex åhr ifrån denna dags dato, att skola bliffua qwitta och frija för Lilla Tullen, Backugnspeningar och Accijsen af alt ööl och Brennewijn som uthi Staden och inom dess Jurisdiction brygges och brennes, jämwäl och hwad der sammestädes slachtas, Sammaledes och för Båssmans holdning och wahnlige Städernas Contribution, sampt andre ordinarie borgerlige besvär och uthlagor; Doch skall denna Tullfrijheet icke annorledes wara till att förstå ähn att Staden den emllan dee marknader som i Staden hållas skall hafua till åthniuta. Men emedan Marknaden pågår skall Tull erläggias af alt dett till Torgs och Sahlu föres.

Tolfte punkten:
Om tillstånd att upprätta stadsvåg.

Trettonde punkten:
Till thet Trettonde, och på thet Staden må hafua till sin nödhtorfft någre wisse egor i Lnadh och uhtrymme, weele wij aff gunst och nåde hafua priviligierat till Staden desse effterskreffne Hemman. Nämbligen Nääs Skattehemman ett medh een uthjord dersammastädes, Mörttebo Skattehemman ett Fierdedels, Stompnen Cronehemman ett, Röösen Cronehemman ett, Skewijk Cronehemman ett, Hanebol Cronehemman ett Halfft och Byn hemman ett medh en utäng under medh alle der till lydande lägengeter och pertinentier som nu der till liggia och under oss och Cronan beholdne ähre, huilke till Stadzens och dess Borgerskaps allmenne gagn och besta måge nyttiade och bruukade warda. Däremot skoole Borgmästare och Rådh wara förtänkte effter Fyra Åhrs frijhet, till wår och Cronans Ränte Cammare åhrligen till wederkentzell inlefrera Etthundrade och Tretton Daler Silfwermynt.

Fjortonde punkten:
Om tillstånd för stadens borgerskap att driva handel i andra städer.

Femtonde punkter:
Om bestämmelser om torgdag en gång i veckan.

Sextonde punkten:
Om skjutshållet med häst eller båt.

Sjuttonde punkten
Om avtal med borgarna att de skall stanna kvar i staden minst sex år efter skattefrihetenstidens slut.

Artonde punkten:
Om förbud mot handel på landsbygden.

Nittonde punkten:
Om att en borgare inte får inneha mer än ett ämbete.

Tjugonde punkten:
Om upprättande av slakthus, bageri och bryggeri.

Tjugoförsta punkten:
Om borgarnas straffrihet.

Tjugoandra punkten:
Försäkran från underskrivna om ett godkännande av ovanstående punkter.

Underskriften gjord den 1 april 1643 av greve Per Brahe, Gustaf Horn, Clas Flemming, Bengt Oxenstierna och friherre Gustaf Oxenstierna

På Åmåls stadssigill från 1643 ser det ut som om kyrkan var uppbyggd av tegel. Runt om är en kraftig kyrkogårdsmur med stiglucka.

I Dalsland fanns tegelkyrkor från mycket tidig medeltid. Att bygga i tegel så tidigt som 1200-tal ansågs som lyx och är sällan förknippat med vanliga profana byggnader, utan just med kyrkobyggnader. Exempel på dalsländska medeltida tegelkyrkor som fortfarande är i bruk är Örs kyrka uppförd år 1219 och Grinstads kyrka från 1200-tal.
Andra kyrkor i tegel var Edsleskogs gamla kyrka, Högsäters gamla kyrka och Gestads gamla kyrka. Vi har även den märkliga anläggningen vid Murängen i Gestad socken, där en mängd föremål framkommit vid arkeologiska undersökningar, bl.a. medeltida tegel. På en av tegelstenarna har någon tryckt in orden Ave Maria i runskrift medan leran ännu var våt.

Men Åmåls medeltidskyrka var troligtvis en träkyrka. För detta talar bl.a. en akademisk
avhandling av Lars Hesselgren från år 1718, där han skriver om Åmål att:

”Stadens gamla kyrka var av trä, en s.k. resekyrkia, emedan resta plankor bildade dess väggar, dylika kyrkor kunde man förr se flera i Dalsland. Då konung Gustaf II Adolf, trätt in i denna kyrka och fått se en inskrift, som angav kyrkans ålder, säges han hava yttrat till de omkringstående. `Få kyrkor töra finnas i hela mitt rike, som äro äldre än denna´. När den emellertid hotade att störta samman, byggde borgarna i Åmåls stad år 1666 och följande år närmare Vänern en stenkyrka, som de fullbordade år 1669.”

När Åmål blev stad år 1643 var den gamla träkyrkan ännu i bruk. En ny började byggas först 23 år senare, år 1666.

Kyrkan som är avbildad i Åmåls stadssigill från 1643, borde ju tidsmässigt vara kyrkan av trä som Hesselgren nämner.

Men det är inte särskilt troligt att det är den medeltida träkyrkan som är avbildad i sigillet. Det står ju i 1583 års inventarium att träkyrkan redan då var i det närmaste fallfärdig, och man avbildar med all säkerhet inte en gammal och fallfärdig kyrka i en nybliven stads sigill.

Lars Hesselgren skriver i sin avhandling från år 1718: ”Till vapen åt staden beviljades genom privilegierna en kyrka, vilken Högvälborne Herr Sekreterare Palmskiöld visat mig målad, mycket lik Åmåls nuvarande kyrka”. Lars Hesselgren menar alltså den byggnad vi idag kallar ödekyrkan och som började byggas 1666 och invigdes år 1669. Palmsköld målade helt enkelt en kyrka i sigillet, precis så som man tänkte och önskade att den nya, framtida och planerade kyrkan skulle komma att se ut - en tegelkyrka med strävpelare som på en katedral.

Redan på 1640-talet fanns planer på en ny kyrkobyggnad. Vid denna tid uppvaktades nämligen Kungl. Maj:t av den blivande stadens borgare med en anhållan om bidrag till en ny kyrka. Staden fick då lov att uppbära restskatten från sina donationshemman, som var Näs, Mörtebol, Stommen, Rösen, Sjövik, Hanebol och Byn. Det fanns även privata bidragsgivare. En bland dem var stadens borgmästare Töres Pederson. När den nya kyrkan byggdes var det med tjocka murar av massiva granitblock och inte av tegel.
”Sigillkyrkan” existerade alltså ännu inte i verkligheten vid tiden för bildens tillblivelse och Åmåls stads grundande.