Nya ängsytor i Åmål – för pollinerare och miljön

Från och med i sommar anlägger Teknik och fritid ängsmarker. Ett viktigt steg för både biologisk mångfald och klimatet.

Så väljer vi platser för ängsmark

På flera utvalda platser i båda kommunerna låter vi gräset växa fritt. Platserna är valda utifrån strategisk placering, biologiskt värde och hur ytorna används av invånarna.

– I många fall är det svårt att avgöra vad som kommer att komma upp när man låter gräset växa. Vissa ytor kommer att få inslag av blommor, andra kommer kanske bara få karaktären av långt gräs. Vi vet att det kan se ovårdat ut. Därför klipper vi i de flesta fall en kant runt ytan – en så kallad slottsklippning, säger fritidschef Nils Ahlqvist.

Viktiga livsmiljöer för pollinerare

Områden där blommor dyker upp blir viktiga för pollinerare som bin och fjärilar. De hjälper till att sprida pollen och bidrar till hela ekosystemet – inklusive vår matproduktion.

Samtidigt innebär färre gräsklippningar minskade utsläpp från kommunens maskiner, vilket också gynnar miljön.

Gräsmattans historia – från status till standard

– Kortklippta gräsmattor är egentligen en historisk ovanlighet. Klippta gräsmattor har varit en symbol för rikedom – möjligheten att avvara mark ”för ingenting”. För gemene man var det istället slåtterängen som höll ytorna öppna runt husknuten. Situationen förändrades med cylinderklipparens intåg på 1900-talet, då kortklippta gräsmattor snart gick från ovanlig statusmarkör till standard för svenska trädgårdar, berättar Nils Ahlqvist.

Så här ser det ut i praktiken

De flesta ängsytor kommer att kantklippas, och i vissa fall klipper vi även gångstråk för tillgänglighet. På många platser sätter vi upp skyltar som berättar varför gräset får växa.

I stället för att klippa ofta, kommer dessa ytor att slås en gång per år med slaghack – mer likt hur naturen själv fungerar.

– I och med den här förändringen bidrar vi till att bygga ut vår gröna infrastruktur. Förhoppningsvis kommer privata fastighetsägare ta efter, så vi kan förbättra förutsättningarna för ekosystemet och i förlängningen matproduktionen, avslutar Nils Ahlqvist.